Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
på bekostnad af fliten och sparsamheten och att,
när det gällde dottern i huset, då var det
naturligtvis aldrig fråga om penningens lika
fördelning.
Postmästarn, hvars motståndskraft började
undermineras genom de ständiga angreppen, och
som dessutom genom sin dåliga nattsömn fått
nerverna i olag, visste inte hvad han skulle ta
Sig till i denna arfsfördelning, medan han ännu
lefde. Kontanter ägde han inte. Och postverkets
kassa var inte pengar för honom.
Han gaf magen guldklockan att skaffa pengar
på och fick därigenom frid på en tid.
Men han hade numer alltid en känsla af att
bo på en krutdurk, som kunde explodera när som
helst. Och tändsatser fanns det godt om.
Därför drog han sig ännu mer tillbaka. Sonen
träffade han endast vid måltiderna, d. v. s. vid
middagar och kvällar, ty "kandidaten" åt alltid
frukost på sängen. Han behöfde ju hvila, den
unge mannen.
Postmästarn magrade. Det ständiga hackandet
på husfriden förstörde hans matsmältning, och
han fick lof att börja dricka Karlsbader.
Sonens slapphet oroade dessutom honom.
Aldrig såg han sonen taga i någon bok. Kom han
oförhappandes på honom, fann han honom
dåsande i gungstolen med tidningen och cigarren
eller också putsande naglarne.
Endast hvar lördagskväll lefde sonen liksom
upp. Då försvann han regelbundet vid niotiden,
strax efter kvällsvarden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
