Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du odjur i människohamn! Du har styckat mig,
slitit mig i bitar, drifvit dina järnnaglar in i min
stackars hjärna. Och på det viset tror du, att du
tjänar fosterlandet, bödel! Hvad säger du?
Älskar inte^ag fosterlandet? Därför jag
begagnade deiindär trasan på orätt ställe? Jag?
Ålskar jag inte flaggan? Jag, som har den ristad
på bröstet och armarne, jag, som fick tårar i
ögonen hvar gång jag såg den ute i världen,
flaggan, den gula och blå, guldkorset! Jo, du,
det gör jag, men dig hatar jag, dig, vidunder,
bläckfisk, som lurar på# oss öch slingrar dina
kalla sugarmar kring oss och kväf ver oss!
Hjälp! - hjälp!’ Jag kväfs - kväfs! -"
Vakten rusade in på hans vilda skrik. Han
blef lugnare.
Vakten frågade, om han ville något.
Han ville ha rättvisa.
Han hade ju fått sin dom.
Ja, men den gällde inte honom.
Jo, det gjorde den allt. Och det var bäst
att Strand höll sig lugn, för annars kunde det gå
illa. Han fick inte störa nattron på det där viset.
Var det natt allaredan?
Vakten bejakade frågan och gick.
Strand försökte sofva. Han kastade omkull
sig, men hela kroppen brann. De rastlösa
tankarne började jaga hvarann igen. De irrade fram
och tillbaka genom den förgångna delen af lif vet.
De luktade på barndomsminnen, på
sjöfågelsjakter och sälklubbningar, de snuddade vid
kärleksminnen och äfventyr, de dröjde vid de två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
