Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och omätliga vidder, sökte ut öfver gletschrarna.
Han ville gå bästa vägen eftersom värden i
hemlighet anförtrott honom att han ändå var en
slags förare för engelsmännen. Han tyckte nog
de voro litet underliga, men bara han fick betalt
gick han hvart det gällde. Och värden tog nog
ut pängarna, på ett eller annat sätt.
Fridolin Perren granskade omgifningarna.
Gorner Gletschern låg som en enda, hvit, frusen
bölja, evighetslugn och jämn af den nyfallna
snön. Breithorn lyste silfverhvit, men Matterhorn
stod vild och trotsig i mörkt majestät med
gråa lockar af moln kring hjässan.
Fridolin Perren var nöjd med vädret, men inte
med snön, som fallit under natten. Men han
skulle göra sitt bästa. Han gick försiktigt, ty
han visste han nalkades gletscherns farligaste
punkt, som de måste öfver. Han hoppade som
en stenget öfver sprickorna, som öppnade sig
djupa och grönblå, här och hvar.
När han väl var öfver och gått så långt på
andra sidan att engelsmännen borde hunnit fram
till sprickorna, vände han sig om.
De tre skumpade just öfver. Fridolin Perren
gladdes att det lyckades för dem, men just som
de hoppade försvann en af dem. Han såg de
andra två slå baklänges, åka ett stycke bakåt,
sprattla med benen den ene efter den andre och
försvinna.
Inget rop eller ljud hördes. Fridolin Perren
klippte med ögonen som om han inte ville tro
hvad han såg. Så började han springa tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
