Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det kan bli solkurfva nere vid Brunbo i
natt — solen har stått på hela dan — har sjuttiofyran
stort sätt i kväll så — jag skall vänta till
det sista, så blir jag säker. — Visst skall du
vänta — du hinner dit på tolf, tretton minuter
— det vore just snyggt, om det skulle hända
något — hvarför i natt? — trettiosju år ha ju
gått — vänta, när fick jag stugan — det var
nittionio det — det var bättre nere vid Storträsk
förut — nå, jag sökte inte hit — puh! hvad det
är varmt — jag tror du svettas, Hjälte? —
iskallt om vintern och kokhett om sommaren —
jojo — — — men det är ens plikt, ja, det är
det — — —. Gör din plikt, Hjälte. —"
Han såg på klockan igen, en minut hade gått.
Det var ingen brådska.
Han mindes hur det kändes, när han blef
transporterad och kom till ödemarken.
Han hade varit van vid folk och rörelse på
det gamla stället. Där låg banvaktstugan strax
utanför staden, och där gick landsvägen förbi och
på den färdades människor både bittida och sent.
Här syntes aldrig någon annan än banmästarn
eller ingenjörn till. Tågen rusade förbi — ett
ögonblicks rassel och lif — en honnör — en
hälsning — och så borta igen — bara de två
tomma spåren, som bundo honom samman med
lifvet och människorna. Och landslagen gick
flera mil väster ut.
I början hade Hjälte haft det svårt att komma
till rätta med de nya förhållandena. Då han
älskade sin tjänst och satte plikten högt, föllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
