Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stämningen betydde på det hela taget
ingenting. Hjälte behöfde inte vara orolig. Han
be-höfde bara hålla sig till sanningen, och den hade
han ju redan sagt. Den, som så väl som han
gjort sin plikfc, skulle inte vara rädd för tinget.
Det var bara en formsak, bara att tala om hvad
han visste, alldeles som vid förhöret. Visst var
det obehagligt att vittna, men det skulle hån inte
bry sig om. Alla måste vittna, både höga och
låga. Det fick ingen undandraga sig.
Hjälte bjöd till att taga saken lugnt, men
banmästarens tal om sanningen gjorde honom
underlig till mods. Flera veckor gick han och
funderade. Ju mer han tänkte, desto osäkrare
blef han på hvad som var sanning. Olyckan
hade förlorat.sin första ohyggliga karaktär, och
bakom den började minnen dyka fram, minnen
af hvad han gjort den där kvällen, minnen äanu
bleka, otydliga, suddiga som dimmor, men med
något obestämdt, obehagligt i sig, som gjorde att
han ville skjuta dem ifrån sig.
Men de blefvo skarpare, hårdare, mer
konturfasta, länk fogades till länk, och en höstkväll,
när Hjälte satte trallan på spåret, sprang
sanningen fram på en gång lifs lefvande.
Han tyckte sig se den ljusa sommarnatten,
de blanka skenorna, den stora myren med de små
gyllene vattenspeglarna, och han hörde
myggornas surr. Han tyckte sig känna den
kväfvande-stilla värmen och sitta på trallan och se på
klockan - nordväggen på stugan brann eldröd
- och så h^ade han somnat? somnat lugnt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
