Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Han behöfde ingen juridisk bildning för att
yrka dödsstraff på andra.
Han var dramats narr, karrikatyren på tjugonde
århundradets rättsskipning.
Herr sillhandlare-åklagaren hade ett långt
anförande, som slutade med yrkande, att Hjälte
skulle förklaras häktad.
Yrkandet bifölls.
Den natten sof Hjälte godt, drömlöst.
Baningenjörn och kamraterna ville skaffa
honom en försvarare, eftersom domstolen inte
bestod det.
Han vägrade envist.
Sista dagen Brunbo-olyckan var före, höll
åklagaren ett stort tal.
Han hade tagit sig flera supar till frukosten,
så han kände sig stark nog att tala i den heliga
rättvisans namn.
Baningenjörn, som åhörde talet, tyckte detta
rättsväsen vara den bedröfligaste komedi han
någonsin skådat. Den skyldige hade ingen
försvarare. Ensam satt han på bänken. Ingen
människa kunde ingripa till hans förmån. Staten fann
lämpligt att utse åklagare att yrka ansvar och
domare för att döma, men att utse försvarare
brydde den sig inte om. Öfver alltsammans
hvilade medeltidsprägeln. Det var bara
tortyrkammaren, som fattades i detta rättvisans tempel.
Baningenjörn lyssnade och gjorde tyst sina
inpass i hvad åklagaren talade.
Åklagaren började med de förskräckliga
järnvägarne, de oräkneliga farorna genom dylika för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
