Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Han hade af tjänat straffet.
Han nådde stationen i skymningen» Han
stannade obeslutsam. Han hade gärna velat tala
vid ingenjörn och tacka kamraterna för pengarna,
som han uppburit hos fängelsekamrern på
morgonen.
Men en annan, större längtan dref honom
bort från stationen.
Han ville se sin stuga.
Strax bortom stationen gick han in på» b&HJtm
och fortsatte på den.
Där var bättre att gå.
Det snöade ännu, men på banan hade tågen
sopat rent några gånger. Han kände syllarne
genom snön.
Snön växte på den neddragna skinnlufvan,
så hufvudet blef oformligt stort. Hvitare och
hvitare blef den långa figuren, som med nedböjt
hufvud sträfvade framåt.
Ibland lossnade stora snökakor från rocken,
men nya bildade sig genast igen.
Han var trött. Hela dagen hade han vandrat.
Flera gånger måste han bemanna sig för att ick»
ge vika för lusten att sätta sig och hvila.
För hvar gång tänkte han på berättelsen om
sin farfars farfar, karolinen, en af de få, som med
Årmfeldt kämpade sig fram genom snön öfver
fjällen.
Den tanken gaf honom styrka, och han rätade
upp sig, men när han tänkte på sig själf, på den
nyutsläppte straffången, som var ovärdig att
vidare brukas i rikets tjänst, föll han ihop igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
