Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ILL-ANDERS, stallpojken på Stångby, hade
*– slutat bestyren med hästarna för kvällen.
Han gick ännu en gång förbi spiltorna och lyste
med lyktan. Hästarna började reda sig till natten.
Några hade redan kultrat omkull och sofvo på
den nyströdda bädden, medan andra stodo och
stampade oroligt ännu eller skrubbade nosarna
mot de ur ätna krabborna. * Lill-Anders gick upp
till Pontus. Den stora fuxen och han voro
särskildt goda vänner, och sedan kusken gått, togo
alltid de båda vännerna sig en smektur på
kvällskvisten. Lill-Anders strök Pontus’ håriga mule
upp och ner och hviskade ömma ord i hästöronen,
som tacksamt vippade upp och ned, medan han
putade nosen in under Lill-Anders’ tröja, sökande
efter sockerbiten, som pojken alltid brukade ha
gömd i västfickan.
Lill-Anders hade icke många att slösa sin
ömhet på. Så långt han mindes tillbaka, hade han
varit ensam mellan främmande människor, hvilka
visserligen aldrig hade varit särskildt hårda mot
honom, men ej heller särskildt vänliga. Långt
bort i hans minne låg en erinran om é^tt stort
hus i en stad, och i det huset fanns en förfärlig
massa barn, flera hundrade, som liksom han
hvar-ken hade far eller mor. På Stångby h^de han
plötsligt börjat känna sig som en hel karl? sojn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
