Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp henne ännu mer. Ingen hade naturligtvis
trott, att hon var upprorisk i sitt allra innersta,
att hon för längesen var nöjd på att lefva på
stenkol och vatten. Hon skulle visa dem. Nu
eller aldrig.
Futt — futt — futt — futt!
Hon hade redan för långt försprång. Hon kände
hur ångan pressade på pistongerna — fyren var
rengjord och asklådan dragen — hoho! skrattade
hon för sig själf — här skall rullas!
Hon var redan utom stationsområdet, innan
någon kom sig för att vidtaga kraftigare åtgärder.
Först när de sågo henne försvinna i sista
kurfvan, rusade stationsinspektoren in och
telegraferade norrut: "Tjugusjuan skenar utan personal,
klara spåret."
Telegrammet pickade i väg, och efter hela
linjen norröfver rusade folk ut att se på
fenomenet.
Tre minuter efter Tjugusjuan börjat skena, låg
hufvudspåret klart ända upp till rälstippen.
Under tiden använde hon alla sina resurser.
Hon ramlade i väg som en besatt; skenskarfvarna
smattrade som hagelskurar på ett plåttak, granarna
längs banan hviskade: tag oss med, tag oss med!
och böjde sig fram efter henne, men telegrafstolporna
sprungo baklänges af bara förfäran öfver
ett sådant oerhördt tilltag, som att inte följa
reglementet.
Alla banvaktsungarna, som i veckotal hört talas
om de fina herrarnas resa och som i timmar
suttit och väntat på banvallen, höllo på att blåsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
