Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han. Men med vänstra handen ryckte jag mössan av
mig och började med den gnida in degen i ögonen på
honom riktigt ordentligt, och samtidigt smiskade jag
honom i sidan med nagajkan... Han ryckte till
och satte i väg, och jag, jag gned honom i ögonen så
att han skulle mista sin synförmåga och gav honom
med nagajkan.
Ja, och så blev det en galopp! Jag lät honom varken
hämta andan eller öppna ögonen, jag bara kavlade och
kavlade med min mössa så att han hade deg över både
ögonen och hela nosen, ingenting såg han, jag skrämde
honom med mitt tandagnissel och jag gav honom med
min nagajka, så att han skulle se att det här var allvar.
Det begrep han också och inte ett tag tredskades han
och blev stående, utan sprang och sprang. Sprang
gjorde han och piskade gjorde jag, och ju värre han
sprang dess värre piskade jag, men till sist började vi
bägge tröttna. Det värkte i min rygg och jag orkade
inte lyfta armarna längre, och han, kunde jag se, hade
slutat att skela med ögonen och tungan hängde ur
munnen på honom.
Jag såg att han begärde pardon och jag steg av och
gned honom ren i ögonen och tog honom i manen och
sa: ”Stå still, din rackarbyting”, och så tryckte jag
honom neråt och han föll på knä för mig, och sen den
stunden blev han så from man någonsin kunde begära,
man fick både sitta upp på honom och rida honom.
Men han dog snart.
— Dog han?
— Ja. Det var ett mycket stolt djur, till sitt beteende
blev han ödmjuk, men sin karaktär kunde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
