Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuda också på den hästen, och min remontör, han
som fått flickungen, bjöd också, och mot dem bjöd
tataren Savakirej jämnt upp detsamma. Det var en
undersätsig en, liten men kraftig, flink i vändningarna,
med rakat huvud, svarvat och runt just som ett väl
knutet kålhuvud, i ansiktet var han röd som en morot
och hela han var just som en frodig liten
grönsakstäppa.
— Varför skall en vända ut och in på fickan i
onödan? skrek han. Må vem som vill lägga fram så
mycket pengar som khanen begär och sen gå till
prygeldom med mig om vem som skall få hästen.
Sådant anstod förstås inte herrarna och de drog
sig genast undan. Och hur skulle de ha kunnat slåss
med den där tataren, han, lede hedningen, skulle
förstås ha givit dem stryk allasammans. Min remontör
hade rätt ont om pengar just då, för han hade förlorat
på kortspel i Penza, men jag såg att han ville ha
hästen.
Då drog jag honom bakifrån i rockärmen och sa:
Det är så och så, att kasta bort pengar i onödan är inte
värt, men ge vad khanen begär så skall jag sätta mig
under prygeldom med Savakirej. Han ville inte, men
jag höll i mig och bad:
— Bevilja mig den nåden! Jag vill.
Nå det blev så.
— Nej verkligen? Ni och den där tataren... ni
pryglade varann?
— Ja just, vi satte oss till prygeldom på samma
maner och fölungen fick jag.
— Det vill säga ni besegrade tataren?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
