Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja inte gick det lätt, men jag tog loven av honom.
— Men det gör väl förskräckligt ont?
— Hm... vad skall jag säga... ja. Det vill säga
i början. Då var det mycket kännbart, i synnerhet
eftersom man inte var van och han, den där Savakirej,
också förstod sig på sättet att slå så att blodet inte
rann utan det bara blev svullnad, men mot hans sluga
knep satte jag mitt illsluga. För vart slag satte jag
ryggen i krum under nagajkan, så att jag genast fick
skinnet i trasor, och på det sättet räddade jag mig och
pryglade slut på den där Savakirej.
— Pryglade ni slut på honom? Ni menar väl inte
att ni pryglade ihjäl honom?
— Joo, genom sin envishet och sina funder ställde
han så till för sig att han inte blev kvar i världen
längre, svarade berättaren helt godmodigt och oberört,
men då han märkte att hans åhörare sågo på honom
om inte med fasa så i stum häpnad tycktes han känna
att han måste förklara sig närmare.
— Ni förstår, sade han, felet var inte mitt utan
hans, för han hölls för att vara den främste kämpen
på hela Rynjstäppen, och för den ambitionens skull
ville han inte på vis och villkor vika för mig, utan
manhaftigt härda ut för att inte draga nesa över den
asiatiska nationen, men han mäktade inte hålla stånd
mot mig, stackarn, jag antar därför att jag hade
stoppat en kopparslant i munnen. Det hjälper otroligt, jag
bet i den hela tiden för att inte känna smärtan, och för
att förströ tankarna räknade jag slagen tyst för mig
själv, så mig bekom alltihop inte alls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
