Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De förbarmade sig och började knuffa mig bakom
sig och gömde mig.
— Det vill säga ni menar... På vad vis gömde
de er?
— Jag rymde med dem till deras stäpper.
— Till stäppen till och med?
— Ja till själva Rynjsandarna.
— Och stannade ni länge där?
— Hela tio år. Tjugutre var jag när jag kom till
Rynjsandarna och i mitt trettiofjärde år flydde jag
därifrån.
— Trivdes ni med att leva på stäppen?
— Nej, hur skulle man kunna trivas med det? Det
var ju bara enformigt och tråkigt. Men jag kunde inte
komma därifrån förr.
— Hur så? Satte tatarerna er i en grop eller
vaktade de er?
— Neej då, de är hyggliga, så illa bar de sig inte
åt emot mig att de satte mig i en grop eller i stock.
De sa: var vår vän, Ivan. Vi tycker om dig, sa de,
och lev samman med oss på stäppen och bli en nyttig
man — bota våra hästar och hjälp våra kvinnor.
— Och det gjorde ni?
— Ja, jag var läkare åt dem och skötte dem själva
och all deras boskap, både hästar och får, och i
synnerhet deras kvinnor, tatariskorna.
— Är ni läkekunnig då?
— Ja vad skall jag svara på det?... Är det någon
konst det där? Blev någon sjuk, gav jag honom aloë
eller galgantrot och då gick sjukan över, och aloë fanns
det gott om hos dem — i Saratov hittade en tatar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
