Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och hur många slag räknade ni till? avbröt man
berättaren.
— Ja det kan jag inte säga riktigt säkert, jag minns
att jag räknade till tvåhundraåttiotvå, men sen kom
det någon sorts svimning över mig, jag tappade bort
räkningen för en minut, och sen gick jag på utan att
räkna, men strax efter måttade Savakirej sitt sista
slag mot mig men förmådde inte slå till och ramlade
rätt framstupa som en leddocka, och när de tittade
till var han död... Tvi för den tosingen, det hade han
för sin envishet. Och jag hade så när kommit på
fästning för hans skull. Tatarerna de brydde sig inte om
det, han var ihjälpryglad och därmed jämnt; såna var
villkoren, och han skulle ha kunnat prygla ihjäl mig
för den delen. Men de våra, ryssarna, man kunde bli
rent förargad, så omöjliga var de att begripa saken
och så tog de vid sig.
— Vad är det med er? sa jag. Vad vill ni?
— Du har slagit ihjäl asiaten, sa de.
— Än sen då? Det var ju en överenskommelse.
Hade det varit bättre om han slagit ihjäl mig?
— Om han hade slagit ihjäl dig, sa de, så hade han
inte fått något för det, därför att han är av annan
trosbekännelse, men du måste dömas efter kristen lag.
Kom nu med till polisen.
Döm ni farande vinden på fältet, tänkte jag, och
eftersom det enligt min mening inte finns något
skadligare än polisen smög jag mig bort till ett par tatarer
och viskade till dem:
— Rädda mig, furstar, ni har själva sett det var
ärlig kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
