Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än värre släppte jag upp ett stort fyrverkeri, och så
gav jag mig av...
— Men satte de inte efter er och tog fast er?
— Nej, hur skulle de kunnat hinna fatt mig? Jag
hade späkt och skrämt dem så, att de helst stannade där
de var och inte tordes sticka näsan utom jurtan på tre
dar, och när de sen vågade sig ut var jag för långt
borta. Då jag hade fått tagelstybben ur fötterna, blev
de så lätta, så att när jag väl satte till att springa
sprang jag hela stäppen i ände.
— Till fots hela vägen?
— Ja visst, där finns ju ingen färdväg, och möter
man någon blir man så lagom glad. Fjärde dagen fick
jag se en tjuvasj, han drev ensam fem hästar, och
han sa åt mig:
— Sitt upp!
Men jag tordes inte.
— Varför var ni rädd för honom?
— Å... han såg mig ut att vara opålitlig, och
dessutom kunde jag inte veta vad han hade för religion, och
det är farligt på stäppen. Men han, token, skrek:
— Sitt upp, det är trevligare när en följs åt två.
— Vad är du för en? sa jag. Du kanske ingen
gud har?
— Har inte jag? sa han. Tataren har ingen gud,
han äter hästkött, men jag har gud.
— Vem är din gud då? sa jag.
— Allting är gud åt mig, sa han, solen är gud och
månen är gud och stjärnorna är gud... allting. Har
jag ingen gud då kanhända?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
