Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och för det bestod han mig brännvin och fägnad och
tjugu kopek i pengar och vi rumlade om riktigt där på
marknan. Och sen så gick det undan för undan:
både kapital och superi tog till, och inte en månad
hade gått förrän jag såg att det där var ett bra yrke.
Jag hängde på mig hela raddor med hästskötargrejor
och började vandra från marknad till marknad, och
överallt hjälpte jag fattiga stackare till rätta och
förtjänade bra och tog till att dricka allt stadigare. Men
för alla skojare och zigenare blev jag just som ett
Guds gissel, och på omvägar fick jag veta att de
ämnade sig till att ge mig stryk. Men den som sen tog
sig i akt det var jag, för de var många och jag var
ensam, och ingen enda gång kunde de komma på mig
ensam och klå upp mig, i musjikernas närvaro tordes
de inte, för de stod på min sida för mina
välgärningars skull. Då släppte de i stället ut onda rykten
om mig att jag var en trollkarl och inte av egen kraft
visste besked om djuren, men det var förstås bara
dumt prat. Som jag förut sagt er har jag ett särskilt
förstånd på hästar och gärna skulle jag skänka bort
det åt vem som helst, men saken är bara den att det
inte skulle tjäna något till.
— Hur så?
— Ingen skulle begripa, för till sådant måste man
ha en naturlig gåva, och mer än en gång gjorde jag
den erfarenheten att det var fåfängt jag försökte lära
ut något. Men om det skall jag med förlov berätta
sedan.
När det ryktet hade utbrett sig om mig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
