Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marknaderna att jag såg tvärsigenom en häst, så kom en
remontör, en furste, och gav mig hundra rubel.
— Tala om hemligheten om ditt hästförstånd för
mig, sa han. Det här står mig dyrt.
— Jag har ingen hemlighet, sa jag, jag har fått en
naturlig gåva.
Men han envisades.
— Tala i alla fall om för mig hur du bedömer. Och
för att du inte skall tro att jag vill lura av dig något,
så här har du hundra rubel.
Ja, vad skulle jag göra, jag ryckte på axlarna,
vecklade in pengarna i en trasa och sa:
— Som behagas, vad jag vet skall jag tala om och
var så god och hör på och tag lärdom, men om ni inte
tager någon lärdom och inte har någon nytta av det
så rår inte jag för det.
Det allra första är detta, sa jag, om någon riktigt
vill veta vad en häst går för skall han företaga
besiktningen på ett rätt vis och aldrig frångå detta.
Först skall han med förstånd betrakta huvudet och
sen ta en överblick över hela hästen ända till svansen,
men inte gå utefter den som officerarna gör. En officer
han klämmer på halsen, på manken, på nosen, på snittet
och på bringan och litet varstans för resten, men det
tjänar ingenting till. Hästskojarna är alldeles
förtjusta i kavalleriofficerarna just för den där
fjäskighetens skull. När hästskojarn får syn på en sådan där
fjäsker börjar han genast vända och vrida och sno
på hästen framför honom, och den del han inte vill
visa den aktar han sig minsann att visa, och så är det alla
de där skojarknepen utan ände. Är hästen slokörad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
