Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det skulle nog göra gott med litet prygel, ers
härlighet, men det är ju ingen som kan ge det.
Han började skratta.
— Nej, det var just det, sa han.
— Men lägg er på min säng, om ni behagar, jag
skall lägga en ren matta under huvudet, och ge er
ett kok.
Men han började förstås bråka med mig att jag
skulle ge honom pengar till revansch.
— Nej tack du, sa han, ge mig hellre pengar ur
kassan så att jag får ta revansch. Jag skall klå dem
allihop och ta tillbaka hela förlusten.
— Nej tackar ödmjukast, sa jag, det låter vi allt
bli. Försök aldrig vinna tillbaka.
Han hade börjat med att skämta, men nu höll han
på att bli ond.
— Var så god och glöm dig inte, sa han, Försök inte
spela förmyndare för mig, utan ge mig pengarna bara.
Vi frågade Ivan Severjanytj om han brukade ge sin
furste till revansch.
— Aldrig, svarade han. Hellre narrades jag för
honom och sa att jag hade givit ut pengarna på havre,
eller också sprang jag min väg helt enkelt.
— Men då blev han väl ond på er?
— Ja först brukade han bli ond och förklarade: Nu
är det slut, ni är inte längre i min tjänst, halvhögt
värderade Ivan Severjanytj.
— Nå det var ju bra det, svarade jag. Får jag be
om mitt pass.
— Ja packa ihop bara, sa han. I morgon får ni
ert pass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
