Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där omkast: än gråter och klagar de så att de sliter
hjärtat ur bröstet på en, och än kommer de med ens
in på helt motsatta bogen, och likadant med den som
hör på.
Ja där gungade alltså hon i sin lilla båt på havet,
och de andra allihop föll in i korus:
Dzja-la-la, Dzja-la-la
Dzja-la-la pringala
Dzja-la-la pringala,
haj da tjepuringalja.
Hej hon haj ta hara
hej hon haj ta hara.
Sen kom Grusjenjka återigen med vin och bricka,
och jag stack handen i barmen och tog fram än en vit
svan... Alla de andra började blänga på mig, för jag
skämde ju ut dem genom min frikostighet och de
blygdes att lägga sitt på brickan efter mig, men jag
frågade inte längre efter vad jag kostade på, för nu
ville jag visa hur jag var funtad, och det gjorde jag.
Varenda gång Grusja sjöng, gav jag henne en vit svan,
och jag räknade inte hur många jag drog fram, jag
bara gav och därmed jämnt. Men så vart det också
så att hur alla de andra än bad henne sjunga, så bara’
svarade hon att hon var trött, men jag, jag behövde
bara vinka åt zigenaren: kan ni inte ha henne till att
sjunga? så gav han henne genast en blick och hon
sjöng.
Den ena visan vackrare än den andra sjöng hon, och
oräkneliga var de vita svanorna jag kastade till henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vandring/0147.html
