- Project Runeberg -  Den förtrollade vandringsmannen /
142

(1929) [MARC] Author: Nikolaj Leskov Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men så till sist, jag vet inte vad klockan var, men nog
led det mot morgonen, blev hon verkligen så slut så
hon orkade inte mer, och hon tittade liksom menande
på mig och stämde upp: "Gå ifrån mig, se ej på mig."
Med de orden liksom motade hon av mig, men med
dessa liksom drog hon mig till sig: "Eller vill en lek du
våga med min lejoninnesjäl, vill du brännas av den
låga som min skönhet tänder...?" Och än en svan
fick hon för det, och återigen kysste hon mig
nödtvunget och som om hon tyckt synd om mig, och det
brann liksom en mörk eld i hennes ögon. De andra tog
upp omkvädet:

Säg, känner du den kärlek varm
som brinner, älskling, i min barm?


Och alla föll in och tittade på Grusja, och jag tittade
också på henne och föll in: "Säg, känner du den
kärlek varm..."

Sen var det zigenarna som stämde upp: "Gånga,
stuga, gånga, spis, var skall husbond ligga?" och alla
gav sig upp att dansa. Zigenarna dansade,
zigenerskorna dansade, herrarna dansade, allihop snurrade
och for och det var verkligen som om hela stugan
hade gångat. Zigenerskorna hölls och figurerade
framför herrarna, och de sjöng och de jagade dem, och de
unga visslade och de gamla kraxade... Det fanns
ingen som satt stilla... Till och med stadgade herrar,
såna som man väl aldrig skulle väntat sådana tokerier
av, gav sig upp. En och annan av de allra stadigaste
blev sittande, man såg han skämdes för att ge sig med,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandring/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free