Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en kan stå ut med, när en har vad som är bättre än
både vin och mjöd.
Han förstod att jag syftade på Grusja och vart
liksom generad. Han började gå av och an och slog ifrån
sig med handen och sa:
— Ja det är klart... det är ju klart... men...
I ett halvt år har jag nu suttit här och inte en
människa har jag sett hos mig
— Vad skall ni med främmande människor till,
tyckte jag, när ni har den er själ begär?
Fursten vart röd.
— Du begriper ingenting, sa han. Det ena goda
förskjuter inte det andra.
Aha, tänkte jag, låter det så.
— Ja hur skall vi bära oss åt med det då? sa jag
högt.
— Vi skall börja handla med hästar, tyckte han.
Jag vill ha hit remontörer och hästuppfödare.
Handla med hästar det är ju inget herremansgöra,
men när barnen får som de vill gråter de inte, tänkte
jag och sa: — Efter befallning.
Och så började vi göra hästaffärer och nu blev
fursten alldeles vurmig på det. Så fort han hade några
slantar skulle han tvärt köpa hästar, och vad för djur
som helst tog han och mig hörde han inte på... En
hel hop köpte vi upp, men inga fick vi sälja. Då blev
han tvärt led åt alltihop och slutade, men började på
med allt möjligt annat i stället. Än gav han sig till att
bygga någon sorts märkvärdig kvarn, än skulle han
anlägga ett sadelmakeri, men förluster och skulder det
var allt vad han hade för’et, och det värsta var skadan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
