Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad skall det nu tjäna till? sa jag förstås. Vart
han än far, så vänder han ju alltid tillbaka till dig.
Men hon till att gråta och slog sig med händerna för
bröstet och sa:
— Nej, säg mig ärligt... dölj ingenting för mig,
hjärtevän! Var brukar han vara?
— På värdshusen, sa jag, hos grannar eller i stan.
— Men säg, är där ingen som ställer sig emellan
honom och mig? frågade hon. Säg, kanske han hade
någon han älskade före mig och har vänt tillbaka till
henne eller kanske han tänker på att gifta sig, han
fördärvarn min?
Och ögonen glödde på henne så att man blev rent
hemsk till mods.
Jag försökte trösta henne, men tänkte i mitt sinne:
Vem vet vad han har för sig? för vi såg så litet till
honom den där tiden.
När hon nu hade fått för sig att han ämnade gifta
sig, så började hon ansätta mig:
— Far in till stan, duvan lilla, Ivan Severjanytj,
far in och tag riktigt ordentligt reda på allt om honom
och tala ärligt om det för mig.
Så där ansatte hon mig allt envisare och envisare,
och jag fick ett sånt medlidande med henne så jag
tänkte:
Nå kör i vind, jag reser. Får jag veta något styggt,
om bedräglighet, så inte säger jag henne allt, men jag
skall åtminstone ta reda på hur det verkligen
förhåller sig.
Jag tog den förevändningen att jag skulle efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
