Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Huset är ert, svarade hon, ni har skänkt mig det,
och tag igen det, ifall ni behöver det.
Han började på:
— Nej, huset är inte mitt, men du är hennes mor
och jag ber dig... naturligtvis bara för så vitt du litar
på mig...
Men hon svarade:
— Ack, låt det vara nog nu! Har jag inte litat på
er? Mitt liv och min heder har jag förtrott i era
händer...
— Ack, ja visst, sa han, du talar om det där...
Nå tack skall du ha, tack, det är utmärkt... I morgon
kan jag alltså skicka dig borgenshandlingen för att
få din underskrift?
— Skicka den bara, sa hon, jag skall skriva på.
— Men är du inte rädd?
— Nej, svarade hon, efter vad jag har mist är jag
inte längre rädd för något.
— Och du är inte ledsen på mig? Säg? Håller du
ännu av mig en liten smula? Säg? Eller tycker du
bara det är synd om mig, säg?
Men hon bara skrattade.
— Prata inga dumheter nu, furste! Får jag inte
bjuda er på hjortronkompott med socker? Jag har
utmärkta hjortron.
Han blev visst stött. Det där hade han tydligen inte
väntat sig. Han reste sig upp och smålog.
— Nej, sa han, ät dina hjortron själv, jag har ingen
smak för sötsaker just nu. Tack skall du ha och adjö
så länge, och han började kyssa hennes händer och just
i detsamma kom vagnen tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
