Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jevgenja Semjonovna räckte honom handen till
farväl och sa:
— Men hur skall ni göra med er svartögda
zigenerska ?
Han slog sig för pannan och utbrast:
— Ack, det var sant! Vad du alltid är klok. Du må
tro mig eller inte, men jag minns alltid med saknad
din intelligens, och tack skall du ha för att du nu
påminde mig om den juvelen.
— Hade ni verkligen rentav glömt bort henne?
frågade hon.
— Ja, det hade jag sannerligen gjort, totalt, men det
måste ju verkligen ordnas för den tokan också.
— Ja ordna bara ordentligt, sa Jevgenja
Semjonovna, och kom ihåg att hon har inte kyligt ryskt blod
i ådrorna, hon tar inte skeden i vackra hand och
förlåter inte för några minnens skull.
— Asch, sa han. Hon kommer nog att lugna sig.
— Hon är ju kär i er? Det sägs att hon till och med
är mycket kär.
— Jag är utledsen på henne. Men, gudskelov, till
all lycka för mig är hon och Golovan de såtaste
vänner.
— Varför är det bra för er? frågade Jevgenja
Semjonovna.
— Å, jag skall köpa dem ett hus och Ivan skall jag
skriva in i köpmansskrået, och så får de gifta sig.
Men Jevgenja Semjonovna skakade på huvudet och
sa med ett småleende:
— Ni oförbätterliga människa! Har ni inget
samvete?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
