Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ivan Severjanytj drog ihop ögonbrynen, bet i
mustascherna och bokstavligt framsuckade, ur djupet
av sitt bröst:
— Hon tog upp min kniv ur fickan på mig... fällde
upp bladet... och stack den i handen på mig... och
började tala så jag stod inte ut att höra det.
— Dräper du mig inte, sa hon, skall jag till hämnd
mot er alla bli den värsta, skamligaste sortens kvinna.
Jag började skälva i hela kroppen och befallde henne
att bedja, men jag stack henne inte med kniven utan
jag störtade henne från branten ner i floden...
Alla vi som hade lyssnat till Ivan Severjanytj’ sista
bekännelse kände oss i första ögonblicket tvivlande
på hans sannfärdighet, och vi förblevo tysta en rätt
lång stund, men slutligen var det någon som klarade
strupen och utlät sig:
— Och hon drunknade?
— Ja hon blev kvar, svarade Ivan Severjanytj.
— Och hur blev det med er efteråt?
— Vasa?
— Ni led väl?
— Ja det förstås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
