Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjärtinnerliga, goda vän. Bevisa mig nu din yttersta kärlek.
Gör vad jag ber dig i denna förskräckliga stund.
— Säg vad det är du vill, sa jag.
— Nej, sa hon, svär först den förskräckligaste ed
som finns i världen att du skall göra vad jag ber dig.
Jag svor vid min själs salighet, men hon sa:
— Det är inte nog, för min skull kan du bryta den.
Nej svär något värre.
— Jag kan inte tänka ut något värre än det, sa jag.
— Ja men jag har tänkt ut något i ditt ställe, sa hon,
och säg nu efter mig fort, betänk dig inte.
Jag lovade i min tokenskap, och hon sa:
— Försvär min själ åt helvetet som du försvurit din,
ifall du inte lyder mig.
— Välan, sa jag, och jag försvor hennes själ.
— Nå hör nu på då, sa hon, nu skall du bli min
själs frälsare. Jag har inte krafter längre, sa hon, att
leva och plågas som jag gör, när jag ser hans svek
och förakt för mig. Om jag lever en enda dag till,
sticker jag kniven i både honom och henne, och har jag
miskund med dem sticker jag kniven i mig själv och
gör min själ osalig för evig tid... Hav förbarmande
med mig, min hjärtans vän, min bror! Stöt kniven i
hjärtat på mig!
Jag ryggade baklänges och gjorde korstecknet över
henne, men hon slog armarna om mina knän och hon
grät och hon bugade till mina fötter och bad och
övertalade:
— Du skall leva och be till Gud för både min och
din själ, tvinga mig inte att bära hand på mig själv
och göra mig osalig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
