Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansökte jag hos befälet att de skulle skicka mig till
Kaukasien, så att jag så fort som möjligt skulle få
ge livet för tron.
Så skedde. I över femton år var jag i Kaukasien,
och för ingen yppade jag mitt rätta namn eller mitt
yrke, utan hette hela tiden Pjotr Serdjukov, men på
Johannesdagen bad jag till Gud för min själ genom
ängeln förelöparn. Jag glömde själv hela mitt gamla
liv och yrke och tjänade hela tiden ut.
Just sista året jag tjänade var vi på själva
Johannesdagen ute efter tatarerna, men de gick över floden
Kojsa och kom undan oss. Det finns flera stycken
Kojsa på det där stället, en som flyter genom Andia,
den kallas den andiska, en flyter genom Avaria, den
kallas den avariska Kojsa, och så finns den
korimumujska och den kuzikumujska, och allihop förenar
de sig och där de flyter tillsammans börjar floden
Sulak. Allihop är de snabba och kalla, i synnerhet den
andiska, som tatarerna gick över. En hel massa av
dem hade vi fällt, men de som tog sig över Kojsa de
satte sig i skydd bakom stenarna på andra stranden,
och så fort vi visade oss sköt de på oss. Men de aktade
sig minsann att lossa skott i onödan, de sparade krutet
tills det gjorde säkert ohägn, för de visste att vi hade
många gånger mer ammunition än de.
Vår överste var en modig karl och ville agera
Suvorov, han sa jämt "Gud sig förbarme" och föregick med
sitt exempel. Nu satte han sig nere vid stranden och
sträckte ut benen och doppade dem till knäna i det
iskalla vattnet.
— Gud sig förbarme, sa han, så ljumt vattnet är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
