- Project Runeberg -  Den förtrollade vandringsmannen /
185

(1929) [MARC] Author: Nikolaj Leskov Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det är just som spenvarm mjölk. Vilka av er, pojkar,
har lust att simma över till andra sidan och dra
kättingar med, så att vi kan slå en bro?

Så där satt översten och pratade med oss, och
tatarerna på andra sidan de stack ut två gevärspipor genom
klyftan, men de sköt inte.

Men knappt hade två soldater anmält sig och börjat
simma åstad, förrän en blixt sköt fram och båda de
där soldaterna dök på huvudet i Kojsa. Vi halade upp
kättingen och släppte i ett andra par och gav oss till
att brassa på det värsta vi orkade mot de där stenarna,
som tatarerna satt gömda bakom, men ingen skada
förmådde vi göra dem, för våra kulor studsade mot
stenarna, men när de satarna fyrade av mot simmarna,
då vart vattnet rött och de där två soldaterna dök
också.

Till tredje försöket blev det inte många som erbjöd
sig, för alla såg ju att det här var inte krig utan rena
mördandet. Men straffas måste de bovarna.

— Hör på här, pojkar, sa översten. Finns det ingen
av er som har en dödssynd på samvetet? Gud sig
förbarme, så passande det nu skulle vara för honom att
avtvå synden med sitt blod.

Hur skulle jag kunna få ett bättre tillfälle än detta
att göra slut på livet? tänkte jag. Välsigna, Herre,
min yttersta stund!

Och jag steg fram, klädde av mig, läste Fader vår
och bugade mig till marken åt alla sidor för befäl och
kamrater. Och så sa jag för mig själv: "Seså ja,
Grusja, min utvalda syster, mottag mitt blod, som
jag gjuter för dig!" Och så tog jag i munnen ett smalt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandring/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free