Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppbrott till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
träbroar sökte vi upp en lämplig plats för vårt läger
n:r 52 vid randen av en större irrigationskanal.
Schinnegas och den kringliggande nejdens byäldste,
på turki titulerad bek, på kinesiska shang-ye, var en
hedersman vid namn Seidul, som genast ställde sig och
sina tjänster till vårt förfogande. Han förstod att vi
voro förnämligt folk från Europa och Kina och inga
vilda tunganer, som plundrade efter behag och aldrig
betalade vad de togo. Han lovade att skaffa så mycket
mjöl, ris och ägg och så många får, som stod att
uppdriva i oasen och han utförde också sina åtaganden
till vår fulla belåtenhet.
Det dröjde länge innan det blev tyst i lägret den
kvällen. Våra mekaniker, Georg Söderbom och Effe
Hill och de båda mongoliska chaufförerna, Serat och
Djomtja, hade som vanligt att se över bilarna och att
reparera skavanker här och där. Mitt i natten drogo
ett par knarrande oxkärror förbi och drivarnas
maningsrop till dragarna genljödo gällt genom tystnaden.
Det var flyktingar, som återvände hem till sina gårdar.
Följande dag gjorde Georg, den kinesiske ingenjören
C. C. Kung, kosacken Gagarin1 och jag med
personbilen en liten förberedande spaningstur till trakten
Kara-kum belägen något mer än tre svenska mil söder
ut vid floden Kontje-daria. Landskapet var det vanliga
i övergångsbältena mellan stäpp och öken, lermark, å
vägen uppmjukad av kärrornas hjul, boskapens klövar
och hästarnas hovar till det finaste stoft, som virvlas
1 Nordarméns överbefälhavare hade tilldelat oss en eskort av fyra ryska
kosacker.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
