Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppbrott till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
kantiga gårdar. Sedan Kung och jag, åtföljda av hela
Kontjes befolkning, passerat den sista gårdens
gångbana av flata stenar, mötte oss amban själv, en liten
mager och blek man av allvarlig, nästan ängslig
uppsyn. Det var inte underligt att han blev förvånad, i
krigstid kunde allting hända. Men Kung lugnade sin
landsman, som artigt bjöd oss in i sitt enkla
mottagningsrum. Han tycktes vara glad över att vi icke hörde
till Ssamma band som de tunganhopar, vilka tre gånger
under det nu pågående kriget hemsökt och plundrat
Kontje och kommit honom att fly ut i öknen för att
rädda sitt liv.
Minnet av dessa äventyrliga upplevelser förklarade
väl i någon mån den mjukhet och undfallenhet han
lade i dagen gentemot oss. Han frågade inte ens efter
vårt ärende och våra avsikter och bad icke att få se
våra pass. Till en början tänkte han väl, att om vi
hörde till nordarmén, så hade vi generalguvernören
Sheng Shih-tsai bakom oss och vore vi en patrull från
något av Stora Hästens truppförband, så finge han väl,
när det började osa hett på allvar, vid lägligt tillfälle
för fjärde gången söka sin räddning i öknen. Men Kung
behandlade honom diplomatiskt och det dröjde inte
många minuter förrän han lovade att göra allt i sin
makt för att uppfylla våra önskningar.
Då vi förklarade att vi behövde ett dussin kanoter,
tillkallade amban en ung sakkunnig östturk, som
försäkrade att inga farkoster för tillfället funnes i Kontje,
men väl i trakten av Tjong-köl (Storsjön) på ett
avstånd av 70 li eller 35 km. Finge de blott en dag och
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
