Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppbrott till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
vall mot djupt vatten. Denna plats utsågs till hamn och
här överenskoms att de beställda kanoterna skulle ligga
förtöjda vid middagstiden den 4 april.
Med tanken riktad på livets underliga och
outgrundliga vägar återsåg jag nu denna trakt, som jag
för första gången besökt år 1896 på våren. Hur föga
anade jag då att jag efter 38 långa år ännu en gång
skulle komma dit!
Floden Kontje-daria gjorde ett ståtligt intryck
mellan sina markerade och här och där med skog och
buskar bevuxna stränder och sin lansettformiga ö nära
högra stranden. Av kanoter syntes blott en enda, men
den var skev och utdömd där den låg i sitt marvatten.
Jag längtade efter att få gå ombord på den flottilj vi
beställt och att sedan av strömmen och årbladen föras
genom den förr så vattenlösa öknen till vårt fjärran
mål, den gåtfulla, vandrande sjön.
I ambans yamen hade under tiden aftonmålet blivit
tillrett. Där vankades östturkarnas livrätt, rispudding
kokad i fårfett med russin, morötter och lök, pilmén
(hackat fårkött i mantlar av deg), äggröra och kokt
fårkött, idel solida muhammedanska rätter och ingen
av det raffinerade kinesiska kökets delikatesser.
Efter måltidens slut reste vi oss och togo farväl.
Skymningen hade nu tätnat och den nya natten var i
antågande. Georg försäkrade att han även utan lampor
såg vårt gamla bilspår och lätt kunde följa det. Men
vi hade inte hunnit långt förrän han ohjälpligt kört
fast i dy och förgäves försökte att få upp bilen på
hårdare mark. Till sist måste han till fots uppbåda
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
