Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppbrott till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
bilfolket bakom sig, voro vi uteslutande hänvisade till
oss själva i trakter där icke en enda levande människa
finnes.
I Kontje uppvaktade vi genast amban, som
meddelade att allt vad vi beställt låg färdigt vid
flodstranden, dit han följde oss. Den embarkeringsplats vi
utsett hade nu antagit ett helt annat utseende än sist.
Där lågo sex stora och lika många mindre kanoter,
var och en förtöjd vid en i strandterrassens sluttning
instucken åra. Där syntes också en hel trave av
plankor, till längden motsvarande två kanoter i bredd samt
ett antal lika långa störar.
Tio ”sutji”, egentligen ”vattenmän”, men i
verkligheten ”roddare”, presenterades av amban för oss.
Sadik, Hajit och Rozi voro från Tjong-köl, Seidul,
Haschim och Musa Ahun från Kontje, Sajit, Aveile,
Abdurahim och Osman från byn Ak-supe ett par
dagsleder nedåt floden. Till bas för besättningen
utsågs Seidul.
Kanoten, den vanliga farkosten på hela Tarim
alltifrån trakten strax nedanför Jarkend till flodens slut,
hugges med yxor ur en enda poppelstam. En medelstor
kanot är omkring fyra meter lång och så smal, att en
man kan sitta på dess botten med utsträckta ben och
händerna stödda mot relingarna, men utan svängrum
i sidoled. I tvärsnitt är farkosten rund liksom
poppelstammen och har därför ett ytterst känsligt
jämviktsläge på vattnet. Den har en naturlig benägenhet att gå
runt vid varje förskjutning av lasten. Men roddarna
äro lika säkra och vana vid manövreringen som våra
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
