Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppbrott till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
liv och ingen kunde förstå varför vi med dessa
väldiga förråd av livsmedel drogo öster ut inåt öknen på
den nya flodens vattenväg. Ett par köpmän, som med
sina karavaner varit vida omkring i landet, hade
ryktesvis hört att den för tretton år sedan nybildade
floden Kum-daria fortsatte sitt lopp ända till staden
Tun-hwang i Kansu. Att ta oss fram genom öknen
så långt strömmen räckte, vore nog en lätt sak,
men hur ville vi anträda återtåget mot strömmen? Det
var inte utan att vi själva ägnade den frågan en
flyktig tanke. Men för mig var huvudsaken att få hela
flodloppet kartlagt ända till dess slut. Hur det
sedan skulle gå med oss fick bli ett senare bekymmer.
Vi hade ju bilarna, och vore terrängen oframkomlig
för dem, så kunde vi ju i värsta fall gå tillbaka utmed
floden, där vi alltid hade vatten, sjöfågel och fisk till
hands. Ett skimmer av äventyr och hasardspel svävade
över vår färd, men just därför ökades också dess
tjusning. Ännu en tid skulle vår flodväg ligga fastlåst
mellan våra stödjepunkter, och det stora äventyret
skulle icke börja förrän varje ny dagsled förde oss allt
längre bort från den sista av dem.
Vid stranden sitta ett par pojkar och sörpla
grumligt flodvatten ur sina händer formade till skålar.
”Är allting klart?” frågar jag.
”Allt är klart, herre!” svaras det.
”Lägg ut!” Sadik, min roddare i fören, sätter sin åra
vertikalt i floden och bänder med all kraft medan
Hajit, aktermannen, skjuter ut från stranden. Efter ett
par knyckar lossnar båten och glider ut på floden för
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
