Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Expeditionen samlad vid Saj-tjeke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXPEDITIONEN SAMLAD VID SAJ-TJEKE
Man packar sina kistor, rullar ihop sovsäskarna och
tälten och stuvar hela bagaget på dess vanliga platser
ombord. Innan man vet ordet av är allt klart, årorna
stötas mot strandbrynet, kanoterna glida ut i
strömdraget och föras bort av flodens rastlöst rörliga
vattenmassa.
En ny dag har börjat. Tyst och högtidligt upprullar
det säregna landskapet sina linjer och färger i
morgonens ljus. Himlen är strålande klar. På stränderna
växer skog, gles, förvildad och ovårdad bland torra
snår av buskar och vass. Endast himlen är blå liksom
dess spegelbild i flodytan, allt annat är grått med
dragning i brunt och gult, träden äro ännu avlövade, men
ha börjat att knoppas, sand och stoft och de avskurna
flodterrasserna äro gråa, endast tamariskerna lysa
gröna. Även kanoterna och männens urblekta och
slitna tjapaner gå i grått, men den spridda flottiljen
erbjuder ändå en pittoresk tavla och sången klingar
klar i den svala luften.
Vid högra stranden utmynnar en vattenarm från
Tarim. Den ser vida mäktigare ut än den är — någon
ström synes icke på dess yta och dess tribut till
Kontjedaria är försvinnande liten. Icke en fläkt rör sig och
långa sträckor ligger floden blank som en spegel,
reflekterande stränderna och deras träd. Blott av
kanoterna, som ständigt drivas framåt av sina roddare,
splittras spegeln för en stund. Ofta hör man änder och
andra vattenfåglar lyfta med smällande och vinande
vingslag och någon gång slår en fisk i vattenbrynet.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
