Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Expeditionen samlad vid Saj-tjeke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXPEDITIONEN SAMLAD VID SAJ-TJEKE
festmarsch. Många händer tryckas och vi tåga upp till
lägret mellan dynerna, beskådade av resande köpmän
från eller till Turfan. Vi bjudas till Bergmans tält,
smakfullt placerat på ett krön med magnifik utsikt
uppåt floden — den väg vi kommit. Kaffe och smörgås
serveras, vi berätta om vår vattenväg och de andra om
sin mödosamma färd genom öknar och sand. Bilarna
synades och på kvällen hade Georg mottagning i sitt
tält. I dess mitt brann en eld i ”tolgan” eller den dubbla
järnring som uppbär grytan. Det rödgula skenet föll
på väderbitna ansikten, svenska och kinesiska, ryska,
turkiska och mongoliska. Där satt den vitskäggige
Ördek skarpt belyst av elden, och Sali Bek hade också
infunnit sig. Man bjöd på te och pratade på flera
tungomål. Tavlan var pittoresk och de kraftiga
färgerna dämpades av röken, som hela tiden steg från
tolgan.
Då jag vandrade till mitt tält, erbjöd den vänstra
flodstranden en ovanlig anblick i denna eljest så
livlösa trakt där man endast sällan ser röken från en
herdes lägereld. Nu brunno icke mindre än sexton eldar
i vår omedelbara närhet bildande ett pärlband uppåt
floden. Där lägrade turkiska krämare från Kutja och
Turfan. Den präktiga illuminationen påminde om
strandkajen i en liten sjöstad. Nedåt floden syntes
endast fem eldar, kring vilka våra tjänare och roddare
intogo sina aftonmål.
”Grusöknens flodkrök” — själva namnet förråder
att vid denna punkt öknen når ända fram till floden
och att den kvävande torra ödemarken, där dödens
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
