Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sista dagen på Kontje-daria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SISTA DAGEN PÅ KONTJE-DARIA
och enligt de upplysningar vi fingo är vattenmängden
på hösten (september—oktober) mycket större än på
våren, och uppgår sannolikt till ett par hundra
kubikmeter i sekunden, till allra största delen härstammande
från Tarims högvatten.
Allt detta vatten, som nedanför Saj-tjeke rinner ut i
öknen, går sålunda förlorat. Vår uppgift var att
undersöka huruvida det kunde betvingas och göras nyttigt
till människors välfärd. Befolkningen i Östturkistans
oaser är nästan uteslutande beroende av det vatten,
som strömmar ned från de kringstående bergen,
Kunlun, Pamir och Tien-shan och i oräkneliga ariker eller
kanaler sprides över åkrar och trädgårdar. Den
vattenmängd, som genom Kontje-daria och dess fortsättning,
den sedan 1921 återuppståndna Kum-daria, föres
genom öknen till Lop-nor, skulle om den tillvaratogs
genom irrigation, kunna skänka levebröd åt många
tusental människor.
Emellertid lämnade vi den 13 april Saj-tjeke, den
pittoreska metropol, som tack vare vårt besök vuxit
upp mellan dynerna på Kontje-darias strand och drevo
med strömmen som på den yppersta kungsväg mot
okända öden. Lansettformiga, vassbevuxna öar följa
varandra vid stränderna, där vassen likaledes bildar
vidsträckta gula fält. Vildgäss, änder och andra
vattentåglar lyfta ofta med visslande vingslag och gälla
varningsrop. Vid en liten tätt bevuxen holme, som vi
singla förbi, hoppar en roddare i land och kommer
tillbaka med ett halvt dussin andägg; när en andhona
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
