Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sista dagen på Kontje-daria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Blott vid vänstra stranden äro 10 m. sönderbrutna
fragment kvar av dammen och på krönet av
lerblocken mellan de grävda portarna på den högra stå tio
sattmor kvar, i vilka arbetare bott. De fyra
passagernas botten är c:a 2 m. över nuvarande flodyta och
på hösten går något vatten genom dem till gamla
bädden och Tikenlik.
Detta för blott några få år sedan gjorda försök att
betvinga floden och förmå dess vattenmassor att följa
mänskliga — icke naturliga lagar, är icke det första
vid vår flod. I en gammal kinesisk urkund, kallad
”Vattnens klassiker” och handlande om floder och
vattendrag, berättas om en hård strid, som
utkämpades vid nedre loppet av Kum-daria och som tydligen
gick ut på att genom en tvärdamm tvinga flodens
vatten in i irrigationskanalen och därigenom göra det
nyttigt för åkrarnas gröda.
I den nämnda skriften berättas om en kinesisk
general, So Man, hemma i Tun-hwang, som blev
Lou-lanfolkets läromästare i irrigationskonsten just i den trakt,
till vilken vi nu voro på väg. Omkring år 260 e. Kr.
höll han i spetsen för 1,000 man från Suchow och
Tunhwang sitt intåg i staden Lou-lan i avsikt att där
grunda en kinesisk militärkoloni.
Även från grannrikena uppbådade So Man folk för
att i Chu-pinfloden, den s. k. Sydflodens
mynningslopp (d. v. s. nedre Tarim) bygga en damm
tvärsöver flodbädden. Men den dag då floden skulle
uppdämmas, störtade sig vattnet mot hindret med så
våldsam kraft att vågorna vräkte över dammen.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
