Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första dagarna på Kum-daria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
fiskt mest givande exkursioner det någonsin varit mig
förunnat att utföra i Östturkistan.
Hövdingarna och deras folk stå kvar på stranden
och följa vår försvinnande flottilj med undrande och
betänksamma blickar. Sannolikt tro de att vi äro vigda
åt undergången. Men de följa oss också med
förhoppningar, ty de hade enträget bett mig att inför
regeringen i Nanking nedlägga deras böner om hjälp till
den nyckfulla flodens betvingande och en radikal
förbättring av irrigationen.
Knappt hade vi lagt ut förrän vi bevittnade den mest
slående scenförändring i flodlandskapet! Vi glida
mellan de sista levande poppeldungarna som resa sina
vårgröna kronor över den förrädiska floden. I vår kosa
åt sydöst synes icke en grönskande poppel mer.
Övergången från skogsflod till ökenflod varar blott en krök.
Sedan denna lämnats bakom oss, omgivas vi av naket,
öde land, där floden håller sitt inträde i den flacka,
gula Lop-öknen. Den blir bredare, väl 150 m., och
grundare. Det största djupet under dagens färd
uppgick till 4 m. Strandterrasserna äro skarpt avskurna
och falla lodrätt mot floden. Sanddyner och
tamariskkoner äro kluvna av erosionen och tamarisk- och
vassrötter hänga ned som gardiner i det svagt porlande
vattnet. En gravlik tystnad omger oss. Den störes blott
av ras, då hela block av sand och lera falla ned från
strandkrönet. Vattnet, som i Kontje-daria var klart
och ljusgrönt, blir nu grumligt och antar en grågrön
ton, förorsakad av de ständiga rasen från stränderna.
En liten dunge av döende popplar får nytt liv sedan
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
