Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första dagarna på Kum-daria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
nen. Chia Kwei och Eraschin stodo och spejade åt
nordöst över den grå sajen, vars bräm syntes omkring
500 m. från den gula alluvialslättens lerkullar.
”Vad är det?” frågade jag. ”Vi se bilar, två tält
och några män”, svarade de. De ville landa och speja,
men Sadik försäkrade att det blott var tamariskkoner.
I kikaren iakttog jag dock ett läger, och efter en stund
ropades från de andra båtarna att en klunga män
samlats vid vänstra stranden. Då är saken klar. Här ha
vi det nya högkvarteret ej långt från Jardang-bulak.
Mina båda roddare stå bredbenta, sätta årorna
lodrätt i vattnet och klämma i av alla krafter.
Dubbelkanoten susar fram som en vildand, det fräser om
bogen, jag väntar blott att få höra en åra springa. En
lång sträcka strömmar floden rakt åt NNO och de
våra synas allt tydligare, avvaktande vår ankomst.
Hurrarop, viftande mössor! Vi glida hastigt fram till
stranden där floden är djup. Vi törna mot en liten udde
med sådan fart, att Sadik, som sköter föråran,
förlorar balansen och kör på huvudet i floden. Han dyker
hel och hållen under vattnet, kommer upp efter en
sekund och kravlar sig upp på stranden, där han skakar
av sig som en våt hund. Jubel och skämtsamma frågor
om han hittat något, om han sett några fiskar och om
han blivit våt.
Jag hoppar i land och skakar hand med Bergman,
Yew, Kung, Georg och Effe, Serat, Djomtja,
kosackerna Gagarin och Nikolai och våra tjänare. Lillbilen
kommer och för Chen och mig och våra saker till läg-
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
