Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första dagarna på Kum-daria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
och han kunde inte längre skilja mellan drömmar,
förhoppningar och verklighet.
Vi kunna här ta avsked av honom. Jag såg honom
icke mer. Hans slut, så länge vi ännu kunde följa hans
steg, blev tragiskt. Sommaren var redan förbi då
bilkolonnen, såsom jag berättat i min bok ”Sidenvägen”,
återförenade sig med mig i Urumtji. Jag fick då av
de våra höra att Ördek, efter återkomsten från
Bergmans ökenfärd, liksom andra tjänare blivit avskedad.
En vacker dag hade han uppenbarat sig hos bekarna
i Tikenlik och framfört en osannfärdig helt och hållet
uppdiktad hälsning från vår expedition att vi begärde
förstärkning i våra förråd av mjöl och ris, vilket skulle
betalas vid de våras uppbrott. Vid flera föregående
tillfällen hade bekarna varit våra leverantörer och
hade icke heller nu någon anledning att ana oråd.
Ördek hade fått vad han begärde. Men i stället för att
begiva sig till vårt högkvarter vid floden hade han på
omvägar styrt kosan till sin egen hemtrakt, Tjara vid
Jangi-köl. Då bekarna slutligen framställt sina krav
till Georg och Effe, hade dessa svarat, att någon
rekvisition vid den uppgivna tiden icke blivit gjord och att
Ördek långt förut fått sitt avsked. Då hade bekarna,
den lokala maktens handhavare, anställt undersökning
i målet; Ördek hade erkänt och blivit tagen i fängsligt
förvar.
Stackars Ördek! Det hade för honom varit lyckligare
att icke för andra gången komma i min väg. För honom
— om han ännu är i livet — liksom för mig är min-
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
