Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot den hemlighetsfulla öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
ris, sex får och, som ett lantligt inslag, en tupp och
ctt par hönor.
Stuvningen av allt som skulle med tog sin tid och
solen stod på sin middagshöjd innan det rapporterades
att allt var klart till uppbrott. Vi tågade ned till
”hamnen” vid Kum-darias norra strand, togo farväl av
Bergman, Georg, Eraschin, Ördek och de infödda
östturkar som hörde till lägret, stego ombord, lade ut och
fördes av ströämmen mot våra drömmars sjö i öster.
Vi hade inte hunnit många båtlängder förrän en
höna under högljutt kacklande och ansträngt flaxande
flög i land. Samtidigt hoppade ett av fåren överbord
och simmade över till högra stranden för att
omedelbart försvinna i terrängens ojämnheter. De fromma
husdjuren anade tydligen oråd och funno klokast att ta
sin Matts ur skolan medan tid var.
Äter äro vi omgivna av den stora öknen, som i
många århundraden legat tyst och död sedan floden
omkring år 330 e. Kr. lämnat sin bädd och gått söder
ut. Men nu har vattnet kommit tillbaka och fyllt den
gamla torra bädden och av strömmen föras frön av
vass, tamarisker, popplar och annan växtlighet nedför
floden, fastnar i strandbrynet, gror, slår rot och växer
upp till nytt liv. I den trakt vi nu genomforo saknades
till och med död skog och drivved, men ganska tät
vass stod här och var vid stränderna. Den var gul och
torr från fjolåret, men nu kunde det inte dröja länge
förrän den nya gröna vassen sköt upp och skänkte
det ödsliga gråa landskapet ett inslag av liv och färg.
Vid stränderna resa sig icke sällan döda tamariskkoner
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
