Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot den hemlighetsfulla öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Floden gör de vildaste krökar. Vårt mål ligger i
öster, men ibland driva vi åt väster och ha aftonsolens
glitter framför oss. Under nio timmars drift
tillryggalägga vi 31,6 kilometer. Strömhastigheten är blott
o,449 m. i sekunden, men rodden ger o0,652 m. Vi göra
alltså i medeltal något mer än 1 m. i sekunden.
Maximaldjupet uppgick åter till 5,6 m. Kring lägret vid
foten av en sanddyn med riklig tillgång av torrved,
funno vi skärvor av svarta lerkärl eller fat.
På morgonen låg floden spegelblank då vi lade ut.
Under ett par timmar strömmar den åt ONO mellan
skarpt avskurna strandterrasser och rätt ymnig död
skog, dels stående, dels kullfallna stammar. Kum-daria
ter sig ofta mäktig och imposant. Jag landar en stund
på en kon vid vänstra stranden. De övriga fyra
farkosterna äro mittpå floden, en festlig och rolig tavla,
vars stämning förhöjes genom roddarnas sång.
En sväng mot norr. Floden är här 70 m. bred,
strandterrasserna 3 till 4 m. höga. Över mitt
skrivbord är ett fyra kvadratmeters soltak spänt mellan
fyra stänger. Nu kommer en häftig vindstöt från SV
och sliter det loss och farkosten driver mot vänstra
stranden.
I norr utbreder sig den gula öknen med dödens
prägel. Där resa sig långa vågiga kullåsar och ett
landskap av ”jardangs”, dessa av vinden egendomligt
utmodellerade lerklotsar med djupa korridorer emellan,
som jag mindes så väl från tidigare resor. De nå fram
till stranden och likna långa rader av väldiga
sarkofager och katafalker, ett bårhus efter en förgången
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
