Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot den hemlighetsfulla öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
virrvarr av jardangs så långt ögat når. Floden är här
blott 50 m. bred och ser ut som en liten smal kanal
från vår höjd. Blir det storm i natt, tänkte jag, så
flyger tältet all världens väg.
Men då jag vaknade stod det kvar ännu och där
nere låg floden spegelblank.
Snart vidgar sig farvattnet till 80 och 90 m. och
strömmen är god. Vid små sandbankar uppkomma
trattformiga virvlar. Ständigt höras nya ras — det är
floden som arbetar och modellerar ut sin bädd. Sadik
sjunger oavbrutet i nio timmar, och de andra stämma
i. Alltid samma sånger, kärlek, äventyr, krig eller
heliga mäns öden. För lyssnarna är denna musik rätt
påfrestande. Det lönar sig dock inte att klaga — man
kunde lika gärna tröttna på surret i en motorbåt. Det
hör till pjässn och är nödvändigt.
Stränderna äro blott meterhöga. Där betar en
antilop. Från båda sidorna inträffa ras samtidigt. Vågorna
mötas mittpå floden och förorsaka sjögång. Vi stöta på
grund — det är en jardang, vars krön ligger just under
vattenbrynet.
Från en högre jardang spana vi. Floden verkar
canyonartad inklämd mellan sina strandterrasser. Hur
ödsligt och dött var icke detta land då jag för 34 år
sedan vandrade genom dess öknar! Hur härligt är det
icke nu, då livet sprider en ny morgonrodnad däröver!
Ingen musik i världen kunde vara mera tjusande för
mina öron än den som sakta och segervisst spelas av
vattnet då det porlar kring en grundstött stam av
drivved.
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
