Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot den hemlighetsfulla öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Efter en stund rycker denna underliga
jardangskulptur tillbaka. Sovande jättar och drömmande väktare
synas icke mer. Stränderna bli höga, flacka och
enformiga. Floden är 80 m. bred och verkar ännu imposant.
Vassen och tamariskerna glesna. De senare bli så
sällsynta att varje buske vi passera kan läggas in på min
karta.
En deltaarm tar av åt höger och går in i en sjö av
klart, stillaståtnde vatten, men armen återvänder
längre ned. I söder glittrar solskenet över rätt stora
vattenytor. De flesta strandsjöarna ligga vid flodens
södra sida. Under sommaren kartlades de alla av Chen,
som därvid utvecklade en fenomenal energi och på ett
beundransvärt sätt kompletterade min flodkarta.
Landet vid Kum-darias norra eller vänstra sida hade,
såsom förut är sagt, kartlagts av Norin och Ambolt.
”Sar” är det kejserligt klingande turkiska namnet
på en glada, som i ensamt majestät tronar på en
strandkulle. Hon följde oss med stränga och undrande blickar
då vi gledo förbi. Vid en fridfull strand hade ett par
svanar slagit sig ned — sannolikt hade de sitt rede i
närheten. Nykläckta, halmgula ungar simmade kring
modern. Roddarna i en av våra båtar fångade ett par
av dessa förtjusande varelser, som jag genast lät släppa
i frihet på den plats där de blivit tagna. Längre fram
överraskades åter en flock snövita svanar, som med
kungligt förnäma vingslag försvann i söder.
Väster om denna punkt hade vi icke sett några
svanar och under hela sin färd på Kontje-daria och ända
fram till ståndlägret n:r 70 iakttog Hummel icke en
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
