Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot den hemlighetsfulla öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
kunde omfatta med handen vid vattenytan. Men de
vattenvägar, på vilka vi nu befunno oss, voro endast
tretton år gamla och voro som bäst i färd med att
utforma sina bäddar. Den vass som slagit rot vid deras
stränder och i deras strandsjöar, var en nykomling,
vilken ännu icke kände sig hemmastadd och icke haft
tid att utveckla sig till Ssamma grad som vassen i den
södra, nu torra sjön. Därtill fordrades århundraden
och stabila förhållanden. I trakten kring nedre
Kumdaria och flodens delta var allt, både vatten, växter
och djur, statt på inflyttning. Icke minst därför var
den färd vi nu förehade av så stort och fängslande
intresse. Vi hade kommit i rätta ögonblicket för att med
egna ögon bevittna en radikal och skenbart nyckfull
omdaning av jordytan i själva hjärtat av Asien. Redan
nu hade vi lagt märke till att fisken och alla de
insekter som leva i vatten, utbreda sig lika hastigt som
floden och att bland växterna vassen är den första
härolden som får fast fot i det nya landet. I Loplandet
utkämpade naturen — liksom i Östturkistan
människorna — en strid på liv och död. I söder hade öknen,
torkan, döden segrat. Här, kring Kum-daria, dukade
öknen under och livet segrade i gestalt av den
oemotståndligt framträngande floden och hela dess här av
djur och växter.
Men ännu hade vi mycket att se innan hela det
underbara skådespelet låg klart för våra ögon och
innan vi kunde säga att vi definitivt löst
Lop-norproblemet i hela dess vidd. Låt oss därför återvända till vår
färd på Kum-daria.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
