Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I deltats irrgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Apak berättar. De hade gått 80 li då de, närmare
bergen än sjön, kommit på spåret av en lastbil och
personbilen gående mot öster. Det senare bilspåret låg
strax till vänster om det förra. Marken var så hård,
att spåret ej var tydligt, men de följde det en bit åt
öster, där marken blev mjukare och där man tydligt
kunde se att bilarna endast gått mot öster och således
ännu icke återvänt från Tun-hwang. ”Sajen” var hård
ända till 15 li från läger 80. De hade sett samma spår
av en karavan som vi vid Chens läger 106. Och de
hade överraskat nio vilda kameler, därav en jätte,
vilka flytt mot bergen. Flaggan hade de planterat i
spåret och förankrat depeschburken inom en ring av
stenar. ;
Hela rapporten, som framfördes med tvärsäker ton
av Apak, lät fullkomligt sannfärdig. De båda bilarna
hade sålunda en av de sista dagarna i april eller början
av maj passerat öster ut på sin spaning efter en körbar
väg till Tun-hwang. Min dröm hade ju varit att den
gamla Sidenvägen, som i 1,600 år varit ur bruk och
som från egentliga Kina lett övxer Tun-hwang,
Lopnor, Lou-lan och Kum-daria till Kaschgar, skulle
återupplivas och öppnas för biltrafik.
Att Yew, Kung och Effe icke hade återvänt ännu
föreföll Chen och mig underligt, men kanske de
stannat några dagar i Tun-hwang under försök att få
bensin och motorolja från Anhsi, där det tysk-kinesiska
flygbolaget Eurasia hade en av sina depåer på
luftvägen mellan Shanghai och Urumtji. Jag bävade dock
för det ansvar jag bar för de åtta resenärernas liv. Om
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
