Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Även denna afton bjöd på en ståtlig solnedgång i
nyponbruna, violetta, skära och blåa nyanser. Solen
själv lyste gulröd och lika gulröd lyste dess spegelbild
i den blanka sjön.
Någonstädes i närheten satt en humoristisk fågel och
utstötte tid efter annan kraftiga läten, än påminnande
om en bölande ko, än om en skriande åsna, en ångbåts
eller en automobils korta, gälla signaler. Förmodligen
var det en rördrom, ty denna fågel (Botaurus stellaris)
är enligt Hummels iakttagelser icke sällsynt vid
stränderna av den del av Kontje-darias lopp där han gjorde
sina samlingar. På östturkiska bär rördrommen det
betecknande namnet köl buka eller ”sjö-jaktjuren”.
Folket vid Kontje-daria berättade att han har den
egendomliga vanan att blåsa upp halsen med luft och sex
eller sju gånger utstöta sitt genomträngande läte. Han
lär bli så trött av denna ansträngning att han för en
stund blir som förlamad och kan då tagas med
händerna. Det säges också att man ur någon del av hans
kropp pressar ett änmne, vilket användes som
läkemedel mot lungsot. I vårt läger på den ensliga ön i
Lop-nor hade vi mycket roligt åt hans allt utom
melodiska serenad.
Turkosblå himmel följande dag och spegelblank sjö.
Vi gjorde en rekognoscering i den ränna vi funnit, men
den grundade upp sig och försvann. Vi hade då
prövat djupen åt alla håll och överallt hejdats av en
tröskel, som här och där nådde ända upp till vattenbrynet.
Det var tydligt att en djuplodningsexpedition över
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
