Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
säkerligen strömmar på hösten då alla strandsjöar och
armar fyllas.
Nära mesans krön funno vi ett antal ur marken
uppstickande små pålar, bildande en miniatyrpalissad,
3,90 m. lång och 0,80 till 1,1.4 m. bred. I dess närhet
funnos fyra gravar, av vilka vi öppnade en. Den
innehöll åtta skallar och en del småsaker av samma slag
som de förut funna.
En grundlig genomforskning av hela landet kring
Lou-lan skulle utan tvivel bringa i dagen en otalig
mängd av gravar av detta slag, där Lou-lans döda
jordats under århundraden och sova den sista sömnen.
På den tiden liksom nu var landet kring deras stad
och byar hotat av nyckfulla översvämningar och man
valde därför begravningsplatser som voro skyddade
mot vatten. Mesas, erosionsresterna av en äldre
sedimentation, reste sina gulröda kupoler ett tjugu- eller
trettiotal meter över det vattensjuka landet och
erbjödo fullständigt skydd. Något gemensamt gravfält
synes icke ha använts, gravarna lågo spridda liksom
ännu i Kina. Och där slumra de döda sedan ett par
årtusenden medan oräkneliga vårstormar dragit fram
över dem.
Från krönet av denna mesa synes tydligt Lop-nor
från öster till S 10° V. Man kan tro sig se den
närbelägna, skarpt markerade horisonten av ett hav.
Visst kändes det varmt med 33,6° kl. 2, men på
natten till den 20 maj kom svalkan tillbaka med 1 s,5°.
Då den nya dagens sol åter skänkt ljus och färger
åt ödemarken, stego vi ombord i de två dubbelkano-
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
