Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
lande, brokig karneval, som drar förbi vår inre syn
och håller oss vakna medan de eviga stjärnorna tindra
över gravarna.
Men så kom en dag då den livgivande floden
behagade att ändra sitt lopp och tömma sitt vatten i öknens
södra del och där bilda en sjö. Skogar, parker, alléer,
trädgårdar och åkerfält förtorkade, vissnade och dogo.
Då kunde inte heller människor leva i Lou-lan och
dess omnejd. De övergåvo sin stad och sina byar och
drogo till andra oaser, som hade att bjuda dem vatten
och växtlighet.
Men nu har floden och dess slutsjö återvänt till
öknens norra del och har skapat förutsättningarna för
nytt liv och ny kolonisation. Nu kan Lou-lan och dess
byar blomstra upp igen och trafiken på den gamla
Sidenvägen börja på nytt.
Det är därför vi äro här. Är det underligt att jag
ligger vaken! Jordens äldsta och längsta karavanväg,
som i forntiden förenade österland och västerland,
skall uppväckas från de döda. Och dock — hur olika
kommer icke — sedan våra drömmar förvandlats till
verklighet — livet och rörelsen på den gamla
Sidenvägen att te sig jämfört med forntidens brokiga
tavlor! Inga kameler längre, ingen klang av klockor, inga
postryttare med pinglande bjällerkransar! Nej, den
nya tidens tekniska hjälpmedel förkväva poesien med
sin prosa. Nu komma först automobilerna, sedan
järnvägarna. Måhända skola många bland oss uppleva den
dag, då en ny skensträng — förutom den sibiriska —
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
