Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra sista dagar vid Lop-nor och Lou-lan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Bränsle fanns överallt. Särskilt på stränderna av den
torra floden, som sannolikt var en arm av Kum-daria,
stodo eller lågo talrika stammar av poppel. Sadik,
Rozi och Babeddin fingo på egen begäran följa med.
Deras packning bestod av tjapaner (mantlar), talkan
(rostat mjöl) och spaden.
Först kl. 5, 45 bröto de upp med raska steg och
försvunno hastigt i denna labyrint av jardangs. Kl. 8
föll skymningen på och månens horn lyste bjärt över
ödemarken. Sedan Chia Kwei och Ali gått till vila
satt jag länge uppe och skrev i den behagliga
aftonsvalkan. En underbar tystnad rådde. Blott någon gång
hördes skriet av en nattfågel.
Vår expedition var nu splittrad på sju olika håll.
Yew, Kung och Effe voro på väg till Tun-hwang,
Djomtja, Eraschin och ett par boyar lågo vid läger
70, d:r Hummel arbetade på övre Kum-daria,
Bergman kring strandsjöarna söder om läger 70; vid
läger 80 lågo Gagarin och tre roddare, på vägen till
Lou-lan vandrade Chen och vid läger 86 låg jag. Jag
hoppades innerligt att vi alla skulle bli återförenade
utan förluster eller allvarliga missöden.
Man lägger sig fullt avklädd ovanpå sovsäcken och
använder blott ett lakan. Men då minimum sjunker
till 15 och 16° — efter över 30° under dagen —
vaknar man, fryser och drar över sig en filt. Tekoppen
som stått fylld vid min huvudgärd, känns svalkande
frisk tidigt på morgonen — eljest dricker man ju
endast varmt te och varmt vatten. Men snart kommer
den kvävande hettan.
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
